Imorgon är det exakt 3 veckor kvar tills min andra operation blir av.
Jag kan verkligen inte sluta tänka på det, är så sjukligt nervös inför den alltså.

24 timmar innan operation, ingen fast föda, inge tuggande av tuggummi, äta halstabletter o knappt nå vatten.
Jag kommer ju vara vråkhungrig!? Ofta det nu var 24 timmar innan, kanske 12? Nä, har för mig att det stod 24.. whatever, sen ska jag tvätta mig med nån bakteriedödande tvål innan jag går och lägger mig och när jag stiger upp. 7.20 ska jag sen vara på Sunderby sjukhus för att göra mig klar inför operationen.. Vid 8 nångång snittar han upp knät och sen är det igång. Inersta ledbandet kapar han av och sen skruvar fast under knäskålen för att det ska "dra" knäskålen inåt istället för att det åker utåt från benet.

Efter operationen ville han att jag skulle stanna för att sova en natt på sjukhuset, pga smärtan.
Jag fråga hur ont det egentligen skulle göra, till svar fick jag: "tänk dig att ditt knä hoppar ur led, gångra det med 1000 jag överdriver inte" sen sa han även att han inte ville ljuga när han var så ärlig och för alla gör det inte så ont så jag kanske förbereder mig på en extrem smärta men får en "lindrigare". Ont kommer jag då att ha men funkar operationen så får det göra precis hur ont det vill.

Jag har även fått veta att jag måste sova ensam på sjukhuset efter operationen, det är något jag oroar mig över som fan också. Jag var helt hundra på att pappa skulle stanna och sova med mig men då kom jag på att de åker till Tärnaby samma dag några timmar efter jag opererats.. Sen fick jag veta att jag är för stor för att någon ska få övernatta med mig, tack för den.

När jag kommer hem sedan dagen efter blir det att vara sängliggandes de närmsta dagarna, kul.
Kommer även få ta sprutor i magen på mig själv för att tunna ut blodet, och det kommer jag behöva hjälp med! Tror aldrig jag kommer klara själv att sticka mig själv i magen så nålrädd som jag är, menar.. Gråter fortfarande då jag ska ta "stick i fingret" (blodprov) så en stor spruta med en 4 cm's nål kommer jag aldrig att fixa.

Det är bara jag fortsätter hålla tummarna att jag inte får ett till ärr och får genomlida smärtan i onödan igen.
Skulle verkligen vara underbart om operationen ville fungera och jag får börja springa igen.
Ler när jag tänker på det, HOPPAS!