6e dagen efter operationen. 6 dagar då jag nästan bara legat inne i sängen och kollat serie, nån kväll har jag varit ut o rastas men alldels för lite. Jag håller nästan på att bli knäpp, jag som HATAR att ligga stilla och inte göra nånting alls. Det kryper i hela kroppen, jag kan inte slappna av. Jag vill göra nånting, är en helt annan sak och bara vara med nån kompis hemma hos dom o se film t.ex, då är jag iallafall med någon då har jag inte samma rastlösa känsla i kroppen men att ligga i samma rum, samma hus hela tiden och göra samma sak är hemskt. Jag ska vila, men vila betyder fan inte att bara ligga ner o inte göra ett jävla skit!!!!!!!!!!

 

Folk verkar tro också att jag är helt handikappad, att ligga still i sängen är det enda jag kan göra.

Visst att det kanske är så nu dom första dagarna, men jag kan fortfarande göra samma saker som innan bara det att ena benet måste vara rakt hela tiden och jag kanske inte kan gå lika fort som jag brukar. Men det är den enda skillnaden. Håller helt på att tappa allt, mamma kom in o fråga också vad det är med mig, fick tårar i hela ögonen då jag känner mig så satans rastlös, blir nästan arg! Nä, det här är inge kul. Jag kan stå ut med smärtan, det är det minsta problemet men att va ensam, ligga stilla hela dagarna.. NÄ usch!!

 

Var så härligt då Agnes var här också, hon lättade upp stämningen. Kom in titt som tätt i rummet, dansa o sjöng. Satte sig med mig i sängen och prata och svamla på. lillgummsan, så tyst nu när hon åkt till sin mamma.