Hejsan!

Har inte mycket att skriva om alltså.

God jul alla!

Var på ängesbyn igår hos farmor och farfar och firade jul. Kalle anka, julbord och tomte.
Är super nöjd med mina julklappar. Fick en systemkamera, en 42"s tv, pengar till telefon och pengar till annat.
Blir att köpa en samsung galaxy s, skönt med ny telefon speciellt när min nu har lagt av.

Kan ta kort på allting sen, om jag orkar hehe!


Den telefonen blir det nog, min bror fick en HTC wildfire, den såg inte heller så dum ut men vi får se.

Nu ska jag in i duschen, ttyl!

Den där listan man skulle skriva någonting om varje dag, waeh den var inte rolig.

Jag har ingen direkt tro. Jag tror varken på gud eller djävulen.
Tomten, aeh slutade tro på han när jag kanske.. Ja jag vet inte, eller Santa Park i Rovaniemi Finland han är på riktigt.
Minns att jag drog i hans skägg när jag var liten för att se att han verkligen är riktigt.
Sen tror jag på påskharen (såg den på påsk för 3-4 år sen tror jag, på isen i Kallviken).
Tandfén har jag också alltid trott på, jag menar. Varför skulle hon inte finnas?

Tänker inte skriva något djupt inlägg om min tro eftersom att jag själv kommer bli riktigt skadad om jag ska sitta och skriva om sånt "vad jag tror händer när man dör" "vad jag tror finns bortanför universum". ÄNGLAR, det är något jag tror på och det har jag alltid gjort. Min faster har alltid tyckt om änglar och även min farbrors tjej Pernilla. Jag tror att dom finns i himlen och jag tror även att dom har någon slags tiara. Vill inte skriva mer, har skrivit så mycket men nu vet ni. Godnatt!

Den 7e januari 17.30 1993 föddes min bästa vän. Samma dag, samma rum och samma år som jag fast en kvart innan. Våra mammor sa "Vi håller kontakten med varandra", de bytte kort på sig själva med oss i famnen men att de höll kontakten.. aeh, så blev det inte. Året var 2005, jag var 13 år och gick i sexan. Via lunarstorm b.la hade jag fått kontakt med en tjej och vi bestämde oss för att träffas på stan. Kommer ihåg detaljerat hur vi kom fram till vilka vi var. Gamla mcdonalds i stan, där satt vi och käkade varsin mcflurry så frågade jag "när fyller du år?" och hon berättade. Jag blev helt uppspelt och sen frågade vi våra föräldrar om de minns oss och de tog fram bilder och visade. Så sjukt häftigt, brukar inte tänka på hur amazing det faktiskt är men nu när jag skriver det här t.ex förstår jag verkligen hur extremt coolt det är.

Min bästa vän och jag har samma humor, samma humör och båda två vet att vi verkligen kan lita på varandra.
När jag mår dåligt är hon den första som märker det och den första som frågar hur hon kan hjälpa till.
Om hon ser att jag har något som tynger på mina axlar gör hon allt för att få bort den känslan.
Vill jag prata om något är hon den första jag går till och den enda jag berättar hela historien/alla detaljer till.
Hon är den människan som verkligen har koll på allt i mitt liv, som vet saker som ingen annan har någon aning om. Det är inte många människor som kommer mig rikigt nära, förutom släkt och familj. Ovanför mitt hjärta har jag en tatuering, "Ohana". Ohana betyder familj, familj betyder att ingen lämnas utanför eller glöms bort. Jag kan utan några som helst problem säga att min bästa vän är en del av min familj.

Det finns dagar som jag har mått så fruktansvärt dåligt, dagar som allt jag sett är svart.
Andra dagar har jag varit på toppen humör och svamlat på i vanligt ordning.
Nån dag har jag varit otrevlig, spydig och rent utsagt ett helvete. Att en människa klarar av det är otroligt.
Jag vet att min bästa vän har samma humör som mig, är någon otrevlig eller säger något på ett kaxigt sätt så fäller både hon och jag ut taggarna och hornen bakom pannbenet kommer fram och blir mil långa. Detta gäller även mot varandra, men inte alltid! Hon är så förstående och jag vet inte hur hon gör men vissa gånger jag är otrevlig så kan hon se/höra på mig att det finns en anledning till varför jag är det. Hon låter inte hornen komma fram och vi börjar inte tjata på varandra utan hon ber mig istället säga vad problemet är. Hur jag någonsin ska kunna tacka henne för allt hon gjort för mig, det vet jag ännu inte. Det vi har gått igenom tillsammans, alla minnen vi delat, det är något som jag aldrig kommer glömma bort.

Carolina Andersson, jag vill att du ska veta att det är du är som är den vän som är mig närmast hjärtat. Det är din sida jag aldrig kommer lämna, inte ens när du har humör som en ettrig liten terrier. Du är den vän jag aldrig vill förlora. Soulsister, jag älskar dig och jag kommer aldrig släppa taget om dig!


--------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag har riktigt svårt att lita på andra människor, svårt för att "släppa in" en ny människa i mitt liv.
Finns en människa som har kommit mig så oerhört nära på endast 4 månader.
Hon vet det mesta om mig. Den människan har den sjukaste humorn och från ingenstans kan hon få fram dom stördaste sakerna. Skrattar så otroligt mycket när jag är med henne. Vilken klippa! Jag har två verkligen bästa vänner och Lina är den andra. Det klickade fort mellan oss och krävdes inte många minuter innan vi fattade hur lika vi är. Jag är så glad att vi träffade varandra, du betyder så oerhört mycket för mig. Vi har umgåtts med varandra mycket redan och har en massa minnen, men 4 månader är ingenting. Vi har mycket kvar att göra, det ser jag framemot. Du är den sjukaste människan jag någonsin pratat med, på ett bra sätt! Till sommarn då jävlar ska vi rocka bruden! Måste tacka dig också för att du orkat lyssna på mig, det betyder massor. Ta åt dig av vad jag säger, för en vän som dig är det inte många som har. Du förstår inte hur otroligt glad du kan göra mig, sitter och skakar på huvudet och skrattar för mig själv när jag tänker på hur extremt rolig du är. Lina Fouad, min habibi du har kommit mig så nära så även dig kan jag kalla för min bästa vän!


 

Blir en lugn fredag kväll, åker till björx och är med min saknade Ebba och Benjamin!:)

Nu ska man alltså skriva om sin dag.

Var på bio i måndags och tittade på Paranormal activity 2. Skrek, grät och var på väg ur därifrån. Sista 20 minuter tröck jag fingrarna i öronen nuddade lätt hjärnan och blundade och tårarna spruta. Men nu var det inte det jag skulle skriva om.

Min mamma

De flesta som läser min blogg vet redan vem min första kärlek är.
Eric "Ekan" Åström. Jag var iallafall fjorton år och gick i 7an och han gick i 9an.
Vi hade börjat prata via msn, och sen blev det även att vi skrev sms med varandra.
Kommer ihåg första gången vi skulle träffas ensama och umgås, innan hade vi bara flinat lite åt varandra när vi setts och han körde ibland hem mig på sin moppe. Haha minns hur häftigt det kändes. Nå iallafall. Vi satt och flummade oss på msn och jag skrev att jag hade tråkigt och så skrev han jag med, sen sa jag "men kom hit då" typ. Var inte helt seriös. Sen sa han "men jag gör det;)" jag gick in i duschen sen när jag kommer ut ur duschen ringer han "jag mötte Reed i lekparken men är snart hos dig". HAHA jag minns paniken jag fick när jag stod där utan kläder och han var 5 minuter bort. Har nog aldrig fixat mig så där fort. Han kom iallafall och vi tittade på en film "Hide and seek", sen umgicks vi i smyg i ca 2 veckor.

När vi hade träffats i ungefär 3 veckor skulle jag resa iväg till Stockholm och Spanien i 21 dagar, det var jobbigt men det var ändå så kul när jag kom tillbaka hem. Haha minns allt som igår, var så jävla kär i den där killen alltså, hade ju spanat på han sen jag gick i 6an alltså!

Vi var med varandra varje dag, helt seriöst gick inte en dag utan att vi sågs. Gjorde allt tillsammans.
Kanske inte var det smartaste eftersom att man inte ska vara kring varandra hela tiden och stänga ute sina kompisar.
Det var vad som hände iallafall. Vi var tillsammans i drygt 2,5 år, gick igenom det mesta man kan gå igenom under ett förhållande.

Svartsjuk är det ingen tvekan om att vi är båda två. Blev överdrivet, hojja vi hade såna "koppel" på varandra och fick inte umgås med vem som helst, titta på ett visst sätt, prata med vem man ville osvosv.. Helt sjukt!!
Så klart funkade inte det hela vägen så vi började dölja saker för varandra, vilka vi skrev med åså. I början var inte hela grejen om att vi ville vara med någon annan eller så, men att kommunicera med motsatt kön är ju något man ändå gör.

Vi var så jäkla kära i varandra, så rädda att förlora det vi hade. Men det blev för mycket.
Eric var verkligen min bästa vän, jag pratade med honom om allt och oftast så lyssnade han på mig.
Vi hade riktigt roligt tillsammans då vi inte bråkade eller likanande. Vilket vi gjorde det mesta under det sista året.
Men han kommer alltid ha en plats hos mig.

Orkar inte sitta här och skriva om hela vårat förhållande, men det slutade iallafall så extremt dåligt. Otrohet, svek och en massa lögner.. Hemligheter. Inte alls roligt, mådde så sjukt jävla dåligt efter allt, även under en tid med honom. Dåligt mådde vi båda två vissa perioder, pga varandra.

Nåja, idag är vi då iallafall vänner och kan prata och umgås som vanligt. Är skönt, för både jag och Eric sa att det är "allt eller inget", med det menade vi antingen är tillsammans eller ingenting alls. Så var det till en början men nu är vi kompisar och det är inga sura miner. Han vet att jag alltid kommer finnas för honom och precis var han har mig och jag detsamma.
Folk får säga vad dom vill, tycka det är hur sjukt som helst hur jag kan stötta honom efter allt, hur han kan orka lyssna på mig. Det bryr jag mig inte i. Jag kommer aldrig förlåta honom för det han gjorde, aldrig. Men man kan alltid ge en människa en till chans, och det gör både han och jag.

Har fått jävla upplevelse och erfarenhet under de år jag delade med honom.
Nu orkar jag inte skriva mer, haha. Han var iallafall min första kärlek, haha!